Extremt undergiven och född att lida

Hård misshandel med piska, psykisk grymhet, rädsla för döden. Jag uthärdar allt, jag är extremt undergiven och vill bara lida. Jag har aldrig upplevt kärlek, jag blev bara avvisad, förödmjukad och förnedrad av mina föräldrar varje dag.

De satte mig till världen för att de skulle ha något att slå på, någon att bryta ner. Mina föräldrar ansträngde sig och förstörde allt gott i mig. Jag är mörk inombords, de släckte ljuset i mig väldigt tidigt.

Innan jag kunde läsa och skriva lånades jag ut till elaka män och hyrdes ut till otäcka kvinnor också. De slog mig, de sparkade mig, de band mig och de knullade mig. För mina föräldrar var jag en varelse som var extremt undergiven när det gällde att göra det som begärdes av henne. Det var så jag växte upp med lidande och blev den undergivna kvinna jag är idag.

Extremt undergiven och lydig mot alla som plågar mig

Mina föräldrar tyckte om att begrava mig i trädgården. Naken, i kedjor och med stor smärta efter timmar av misshandel, fick jag gräva min egen grop. Jag fick en slang för att andas gnom innan jorden dumpades över mig.

Timmar, dagar, jag vet inte hur länge. Jag var alltid tvungen att hålla mig under jorden väldigt länge. När de befriade mig var jag helt smutsig. Också under naglarna och denna oförlåtliga misshandel gjorde mig till den jag är idag.

Far och mor förstod det, de behärskade sitt hantverk. Med en pålitlig precision fortsatte de att träffa samma fläckar och höll såren öppna. De höll också såren i min själ öppna att blöda, de var mästare på vad de gjorde. Pappa drack ihjäl sig för ett år sedan och nu har mamma följt efter honom. Jag är så ensam.

Mitt liv är lika tomt som det stora huset jag bor i. Jag har fortfarande mina kedjor på mig, men allt är så ovanligt. Det finns ingen kvar. Ingen som väcker mig med slag i ansiktet. Det finns ingen i närheten som kan gräva ner mig, ingen sparkar mig för skojs skull.

Jag saknar det hela så mycket, varför kan det inte bli som det brukade vara. Jag sitter ofta i mitt hörn i källaren och tittar på de gamla bilderna. De tog många bilder på mig, så många bilder.

Jag vill inte behöva tänka mer, det är jag inte alls van vid. Jag är bara van vid att tjäna extremt underdånigt. Jag är van vid att bli slagen, sparkad och misshandlad och jag saknar det så mycket.

Huset, pengarna, föräldrarnas bil, allt detta kommer att bli ditt om du tar hand om mig.